Kvinnors våld är ett ämne som fortfarande väcker starka känslor och motstånd hos många. Bilden av kvinnor som antingen madonnor eller horor lever envist kvar och det verkar som om det fortfarande anno 2017 är en hopplös uppgift att släppa alla föreställningar och fördomar och faktiskt bara helt enkelt se människan. Oberoende av om vi är män eller kvinnor bär vi alla på aggressiva känslor som hos var och en av oss i vissa situationer kan utmynna i våldsamma handlingar, oftast med konsekvenser för alla inblandade. Det är inte enbart män som är våldsamma. Kvinnor kan också vara det. Och för att inte lämna dessa kvinnor i sticket, är det skäl att vi slutar blunda inför detta faktum.
På Maria Akademi har vi sedan 2003 jobbat med våldsfrågor ur ett kvinnligt perspektiv, alltså i bemärkelsen kvinnors våld. Hur ser det ut, vad är det som leder till att kvinnor blir våldsamma, hur ser sammanhanget ut och varför får vi inte tala om det, är frågor som vi ställer oss. Ur vårt perspektiv handlar det inte om att ta bort fokus från mäns våld mot kvinnor, absolut inte, utan det handlar om att också se att det finns kvinnor som utövar våld i relationer och att (våga) synliggöra detta.
Det som vi har märkt är att kvinnor ofta har svårt att få gehör för sin oro när de till exempel lyfter fram sin våldsproblematik på socialbyrån eller barnrådgivningen. I stället för att bemöta dem händer det att man viftar bort det hela med att “det går över”, “det är nog inte så allvarligt”, “du är bara lite nervös, oroa dig inte” osv. På det här sättet lämnar man dessa kvinnor ensamma och ger dem en upplevelse av att inte bli sedda, trodda, tagna på allvar. Det är fatalt eftersom kvinnors våld också har konsekvenser, för kvinnorna själva och för alla dem som utsätts för det, både fysiskt och mentalt.
Den 26 april 2017 besökte Maria Lindroos och jag Mariehamn för att delta i ett seminarium under rubriken ”Vågar vi upptäcka och synliggöra kvinnor som våldsutövare i nära relationer?” där man lyfte fram och synliggjorde den här problematiken. Seminariet pågick hela dagen och förutom Maria Akademi deltog också Elisabeth Christie Ørke från Alternativ til Vold i Stavanger. Moderator och initiativtagare till seminariet var Vivan Nikula, chef för jämställdhetsfrågor i Landskapsregeringen på Åland. Seminariet, som var glädjande välbesökt, riktade sig till personal inom socialväsendet, skolor, hälsovård, politiker och skyddshemspersonal.
I Norge talar man inte om mäns våld mot kvinnor utan man talar helt enkelt om våld i nära relationer vilket på ett fint och demokratiskt sätt omfattar båda parter i en relation, utan att förringa någondera, eller förringa det faktum att mäns våld mot kvinnor är allmännare och brutalare än kvinnors våld mot män. Båda finns. Elisabeth Christie Ørke, som har lång erfarenhet av arbetet inom organisationen Alternativ til vold lyfte på ett initierat och insiktsfullt sätt fram olika aspekter av kvinnors våld mot sina partners eller sina barn och hur det kan ta sig uttryck. Hon konstaterade också att det finns mycket forskning kring mäns våld mot kvinnor, men lite forskning kring kvinnors våld mot män.
Maria Lindroos och undertecknad lyfte fram Maria Akademis sätt att jobba med de här frågorna, bakgrunden till kvinnors våldsbeteende så som vi har uppfattat det samt Britt-Marie Perheentupas grundläggande tankar kring kvinnors våldsbeteende och Demeterarbetet, som vi kallar arbetet med kvinnors våld. Maria Lindroos utgångspunkt var Perheentupas framställning i boken Tietoisuuden tie alkurakkauteen – väkivalta on ehkäistävissä. Till sist beskrev undertecknad helt konkret hur vi arbetar med de här våldsrelaterade frågorna inom en psykodynamisk och dialogisk referensram.
Den fulltaliga publiken i Mariehamn deltog livligt och aktivt i seminariet, ställde frågor och kommenterade och förhöll sig både kritiskt och intresserat till våra inlägg, så att det var ett nöje att få vara med. Mariehamn visade sig från alla sina sidor, med marken täckt av tio centimeter våt snö på morgonen när vi vaknade och regntunga moln som hängde över våra huvuden under vår vandring från hotellet till Alandica, medan vi på eftermiddagen fick njuta av friska vindar och solsken från en klarblå himmel.
Avslutningsvis får detta väderfenomen utgöra en symbol för det arbete vi gör, dvs. att inge hopp hos våra klienter och visa att det finns alternativ till våld i alla dess former i våra mänskliga relationer.